Jag mår illa.
Hm. Står på biblioteket och kände lusten att skriva några rader falla på, men nu har jag inget att säga..
Det är märkligt hur mycket humöret påverkas av att man sover mindre än vanligt, jag hade en likadan morgon igår. Lyckligtvis vände det mitt på dagen och har jag tur blir det minst likadant idag. :)
Nu har jag spanska om fem minuter. :
Morgonspanska, - min favorit.
Nej ärligt talat, jag gillar faktiskt det.. (För det mesta.)
Tengo que irme.. Vi syns!
Man blir minst sagt lite lätt störd av det här skakandet av dygnsrytmen
Har bara lyckats fastnat här lite lätt förbryllad över att klockan bara är tio..
Idag bär det av till andra sidan vättern! Jag ser fram emot att sitta i bilen med mp3n och titta ut genom fönstret ett tag.. Och sörja att jag tvingas lämna min allra underbaraste man hemma.
(- Det var jag helt enkelt tvungen att skriva, men lägg märke till att jag åtminstone motstår frestelsen att lägga in en smetig bild som jag målat rosa hjärtan och stora I LOVE YOU-dekaler på.)
Nu hör jag inte av mig mer. Jag M å s t e ju börja arbeta om jag ska komma någon vart idag...
Ciao på er!
Bilden är lånad av Petra.
Åh!
Jag drömde att jag var ute och promenerade runt elljusspåret med Ismet och så hittade jag massa gamla kantareller, endel rätt fina men de flesta var ruttna. Sen gick vi ner för en backe, (en av de som är vid flytbryggan vid sjön för er som känner till skogen), och då fick jag syn på massa andra sorter av fina svampar som jag ville plocka..Men när jag börjat samla dom i min påse insåg jag plötsligt att jag hade råkat kasta bort alla de fina kantareller som jag så omsorgsfullt valt ut på vägen ner för backen.
- Och jag blev vansinnig!
Jag satte mig på marken och skrek argt medan Ismet höll på att skratta ihjäl sig åt mitt misstag. Han tyckte till och med att det var så roligt att han ringde till Ny Generations svamp-jour och bad dom komma, och därifrån kom snart en kille som slog sig ihop med Ismet och låg och vred sig och skrattade så att de kiknade åt mig.
Till slut började jag leta efter dom i mossan, men jag hittade dom aldrig och ganska snart vaknade jag.
Vad kan det här betyda?
Lördag morgon, lovet är här
Man borde kanske studsa av glädje, men det gör jag inte.
Älskar jag skolan så mycket?
Ha Ha.
- Nej, det är märkligt.
Imorgon ska jag, min syster och modern åka iväg till en camping ett par dagar.
Det känns inte helkul att lämna allt jag har längtat efter att göra hemma, men det det vägs nog faktiskt upp av det fina med en paus och att det det är trevligt att umgås med syrran och mamma.
Konstigt att det är så lätt att tappa bort varandra i vardagen... Petra är ju i och för sig inte hemma så mycket, men den tid vi har glider ändå liksom bara bort.
Den här veckan har jag gjort mig förtjänt av åtminstone två vuxenpoäng.För det första har jag lyckats hänga upp min jacka på en galje i kyrkan. - Två gånger till och med!
Och för det andra lyckades jag ensam gå och göra ett blodprov utan att vare sig skrika, gråta eller kräva bedövning(!). Ni inser inte vilken bedrift det här är av mig.
Vanligtvis brukar jag hinna med alltihop, men den här gången gick jag bara in, hängde av mig jackan, la fram armen, sa varsågod och gömde huvudet i armen. Fy Vad Smidig Jag Kände Mig! (Förtjänar en applåd)
nu ska jag klaga lite
Sitter i skolan och borde egentligen jobba på med att beskriva min bild av världen idag…men jag känner mig för disträ och hungrig för att orka skriva. Jag har faktiskt redan varit duktig och skrivit en hel del.. Eller i alla fall lite.
Jag har en lång dag framför mig och det är inte alls inspirerande. Idrott, läkarundersökning, samtal och utvecklingssamtal.
- Inte. Alls. Inspirerande.
Jag var ju på lovsång09 i helgen och det har lyckats lyfta min livsglädje ett par nivåer. Det var verkligen jättebra och däremot väldigt inspirerande. Synd bara att det är först nu och idag jag kommer mig för att skriva om det när jag har en dålig dag.
Men nu slutar jag.
Kram på er.
Lördag igen
Livet rullar på och på och tiden liksom bara försvinner.
Fast på ett sätt är det rätt bra.
Jag Vill att två veckor bara ska susa förbi så att jag snart får åka på lovsångskonferensen i Klara kyrka!
Varje morgon när jag ser tågen till stockholm längtar jag så mycket att skolan känns fullständigt onödig. :)
Förstår ni känslan?
Och efter det är det bara en vecka kvar till höstlovet.
Och när Höstlovet är slut är det November och då kan man börja handla julklappar. - Jag Älskar att göra det. - Och sedan börjar julbelysningen sättas upp överallt och lysa upp tillvaron.
Dessutom börjar vi elda i kaminen nu, vad härligt det är!
(Jag gillar egentligen inte vintern, därifrån kommer den snuskiga optimismen.
Och Vadå vinter? Det finns inget annat än mer eller mindre kalla varianter av höst här nuförtiden.)
Idag har vi iallafall dop. 'Massdop'. :) - Sex personer och däribland en av mina bästa vänner.
DET är iallafall endast goda nyheter. Skitgoda!
Nu ska jag gå och öva min sångläxa.
Undrar varför det är kul att sjunga, men supertrist att öva..
Hej hallå.
Måndag kväll brukar inte vara någon favorit, men jag känner mig oväntat positiv såhär på kvällskvisten.
Jag har haft en överraskande bra dag, helt oförtjänt eftersom jag vaknade väldigt negativt inställd imorse.
Lättsam stämning, glatt humör, roliga lektioner och en härlig eftermiddag med min käraste vän.
Och nu därför tänker jag utnyttja mitt goda humör till att berätta för alla nyfikna människor hur saker och ting ordnar sig för mig. Och detta i form av en punktlista i tre stycken:
1. Jag har äntligen landat på ett program som jag trivs med. Jag tycker att teorin funkar bra och de musikämnen jag har känns mestadels väldigt roliga.
Jag har dessutom haft turen att få lärare jag verkligen trivs med och som liksom passar för mig i mina individuella instrumentlektioner. Det är en sån lättnad och jätteroligt! :)
Min klass är också jättebra med perfekt variation. - Jag trivs.
2. Jag har underbara vänner, världens bästa syster, mamma & pappa och en fantastisk kyrka att gå till.
Vad skulle jag ta mig till utan det där?
3. Det går fortfarande att plocka blåbär ute.
Jag Älskar att ta på mig en stor stickad tröja och gå ut klockan sex varje morgon med en ficklampa och fylla en liten plastlåda med kalla blåbär. På helgerna smyger jag ut runt åttasnåret för att inte synas för hundägarna som kommer promenerandes och påminner mig med förvånade kommentarer om att jag är lite löjlig..
Förhoppningsvis får jag tid och inspiration att blogga mer i fortsättningen. Jag saknar det!
Bara så ni vet.
Godnatt på er älsklingar, nu ska Ulrika sova så hon inte vaknar sur och grinig imorn igen..
Hej.
Jag är upptagen med nya intryck och vänner på den nya skolan som jag tycker är BRA,
så jag borde egentligen ha inspiration till att skriva så det räcker och blir över.
Men för tillfället har mina ilandsproblem och min trötthet tagit överhanden, så ni får nöja er med ett
Ha det bra tills vidare.
Nu kan man börja räkna ner..
Imorn är det exakt två veckor kvar. Ouff!
Jag känner mig så smått pressad att spendera dom väl..
Tid, tid, tid. Det är så mycket jag vill, men var tar tiden vägen?
Idag hade jag till exempel två saker som jag ville få göra, vi snackar beslutsångest, men det slutade med att jag vaknade på riktigt dåligt humör och istället drog mig i ensamhet till Skövde och strosade runt i min egen värld.
Det var ju det jag behövde så jag ångrar det inte alltså.
Men Tisdag 4 Augusti 2009 kommer ju aldrig tillbaka...
När jag kom hem drog jag mig iallafall iväg till Nigar och satt med henne och Vefa en timme innan bönen började.
Sen var det en härlig bön med många människor och efter det sprang jag och hann krama min man en stund innan det var dags att skynda hem.
Nu är jag på bättre humör. :)
Imorgon är det Onsdag.
Det är inte långt kvar...
Godnatt
Ulrika i ett nötskal
Nu har jag skurit i det sista fingret också. Jag hugger ungefär ett varannan morgon då jag skär bröd och får gå runt handikappad med ett stort plåster hela dagen efter som blodet sprutar.Idag var det pekfingret som fick lida och det blev ett otäckt sår..
..Nu börjar jag undra om det vållar några problem när jag ska spela gitarr ikväll...?
Igår var det fotbollscup i Älgarås och i vanlig ordning ställde filadelfia upp med ett lag.
Skillnaden är att vanligtvis brukar vi förlora de första matcherna och
sedan bli bättre och bättre under dagen och vinna de sista, men i år vann vi bara den första och sedan gick det utför och vi förlorade eller spelade oavgjort resten av matcherna.Givetvis var jag själv inte med och spelade!
Jag var istället ärofyllt utsedd till lagledare som satt bredvid och spände alla muskler tillsammans med vårat försök till hejaklack.
Efteråt blev vi bjudna på middag hos en familj och fick prova ännu en intressant Azerisk måltid.
Ugnstekt kyckling fylld med en blandning av bland annat vitkål, ris, nötkött och bönor tillsammans med ris kokat under ett lock av mjöl, majonäs och ägg.
Det var faktiskt oväntat gott, men jag fick ändå inte i mig det enorma risberg på tre kubikdecimeter som dom serverade åt mig.
Heldag med flickorna
Jag har promenerat runt med Nigar och Vefa under regnet i skogen och ätit blåbär, hallon och körsbär och sedan har vi bara pratat och myst medan våra föräldrar kämpat med att plocka bär och skriva av recept.
Åh, jag blir så förvånad över hur härligt det kan vara att umgås med bara tjejer! (A)
usch. Det känns som tiden rusar ifrån mig!
Det är så mycket jag skulle vilja hinna göra innan skolan börjar, men dagarna bara fylls upp och sommarlovets slut närmar sig med stormsteg.
Nej jag orkar faktiskt inte stressa upp mig nu. Dessutom tar ju livet faktiskt inte slut när skolan börjar!
- Tvärtom borde jag kanske på sätt och vis tycka..
Sova är det jag orkar nu! Och det tänker jag göra. ( Fortfarande, Det har jag tänkt i en och en halv timme..)
Godnatt.
Söndagen 26 Juli 2009
Jag skulle iallafall inte ha gjort något annat av den här dagen. (Förutom att jag provsmakade sconesen jag bakade för att bygga en härligt laktos-svullen mage. Det kunde vara ogjort.)Mitt på dagen droppade en kär familj in på glädjande överraskningsbesök och vi var hurtiga nog att ge oss ut i svamp-skogen. Jag och Ismet var inte så lyckosamma i vårat letande, vi hittade några nävar och sen begav vi oss istället in i skogen för att se om vi kunde hitta det gamla älgskelettet som jag och Emelie sprang in i för ett år sedan.
Där hade vi lite mer tur. - Och det var fortfarande snuskigt, men delarna verkar ha vandrat runt litegrann på området.
Efter det hade våra familjer i sitt svampsökande gått ifrån oss, så vi knallade
runt i ett par timmar tills vi fick tag på dom via telefon då dom satt sig för att vila i en stuga.Sedan kom vi hem och flamsade med bråkiga bröder i ett varmt datarum tills svetten rann.
Därför passade det utmärkt när Lizen hörde av sig just innan de åkte vid halv tolv och föreslog ett nattbad.
Det var varmt i vattnet men superkallt att komma upp! - Trots att vi rusade in och satte oss invirade i filtar och drack te känner jag mig fortfarande frusen i tårna.
Nu ska jag iallafall avsluta den här dagen med en god natts sömn.
Imorgon ser jag fram emot att fara till Nigar över dagen medan fhennes övriga familj kommer på besök hos oss här i Slätte. Hoho! :D
Neej, sova var det...
Morgontimmarna
Den allra mest magiska stunden på dagen måste vara den när man äter frukost. Jag älskar det!
Det är så skönt att plocka ihop och göra iordning den och sedan sitta och äta långsamt med hela dagen framför sig,
och det är så otroligt gott!
Nu senast har jag lagt till krossade linfrön på frukostbordet. - DU MILDE vad mycket mättare man blir av bara en tesked! Det känns som att jag har svalt en tegelsten.
Nu ska jag börja ladda upp för drama-övning om ett par timmar. Det känns inte lika stressat den här gången eftersom jag allt ansvar att organisera det har överlåtits till min syster.
Meeen... det är nog bara tillfälligt eftersom jag faktiskt trotsat mitt fega sinne för att ta hand om hela mötet istället.
Jag har känt att jag borde göra något sånt i två år, men problemet är att jag bara varit lilla Ulrika som hellre håller sig på sin kant eftersom varje offentligt uppträdande är en stor risk för stark ångest både före och efter och storgråt på scen.
..Jag är likadan fortfarande, men nu har jag läst boken "Om du vill gå på vatten måste du ta dig ur båten" och den har hjälpt mig samla mod nog att erbjuda mig.
Författaren till den boken svimmade två tillfällen i rad medan han predikade i samma församling, men han gav sig inte och det tänker inte jag göra heller. Trots att de senaste gångern jag framträtt, eller försökt framträda^^, mer eller mindre blivit total katastrof.
Men att göra det förutsatte att jag på en gång sa bestämt till Gud att nu är det Han som fixar det här eftersom det är Han som satt mig här. - Själv tänker jag bara gå på vattnet. För nu vet jag att jag kan.
För och Med Honom. :)
14 Augusti.
Nu ni!
Nu är jag dock för trött för att ens ge ett kort sammandrag av av vad jag gjort.
Men jag ska säga så mycket som att det har varit skönt att vara borta ett tag. Dessutom var det roligare än någonsin att återse alla nära och kära som bor så långt bort. Det kanske är något man uppskattar med och mer med åren?
Dessutom är det lika mysigt att komma hem nu och träffa vännerna igen också.
Nu ikväll var det bön i kyrkan. Det var så oväntat härligt att komma tillbaka dit igen!
Trots att det bara har gått två veckor fick jag ett behagligt lycko-pirr i magen av att vara tillbaka i böneringen. (Jag är nog mer hemkär än jag skulle erkänna för mig själv.) Nu fattas bara att fredagsverksamheten sparkar igång igen!
Efter bönen stannade vi kvar hos en annan familj.
Vi som var lite mer ungdomliga höll oss ute i lekparken på skolan tills vi började förfrysa och då knallade vi tillbaka och satte oss i tvättstugan tills det bar hemåt. Efter har jag suttit och druckit te med Petra och Lizen tills vi blev för tröttstirriga för att hålla en konversation, och jag förflyttade mig hit för att slänga iväg det här inlägget innan jag somnar. :)
Skönt att vara hemma igen.
Godnatt!
Hejdå södra sverige.
För nu är det sista kvällen jag kan blogga på hemmaplan.
Jag har packat och grejat hela kvällen och nu är det bara några få ärenden vi ska uträtta så fort som möjligt imorgon(Bland annat laga bilen^^) innan vi beger oss mot nordligare trakter.
Så imorgon kommer jag att befinna mig i bilen från någon gång mitt på dagen till någon gång tidigt på morgonen.
Ouff. Långa bilresor är verkligen på gott och ont.
* Det är mysigt att se sig omkring medan man åker. - Det är segt att bara sitta och stirra halva dagen.
* Det är trevligt att sitta och småprata med familjen - Vi är alltid till och från trötta och hungriga och griniga på varandra.
* Man har gott om tid att filosofera, skriva, läsa böcker, prata med Gud och smsa med vänner man sällan pratar med annars - Man mår förr eller senare illa om man inte håller blicken på vägen.
Jag förbereder iallafall ordentligt med att sova riktigt dåligt inatt så att jag kan sova halva bilresan imorgon.
Dvs dom bråkiga, tråkiga, hungriga och illamående bitarna.
Vi hörs nog!
Glad...semester. :)
